Cannabis i Sverige

“In any civilized society, it is every citizen's responsibility to obey just laws. But at the same time, it is every citizen's responsibility to disobey unjust laws.” – Martin Luther King Jr.

“Den svenska narkotikapolitiken befinner sig i en brytningstid. Man kan nu skönja slutet på två decenniers jakt på missbrukare. Som i alla turbulenta tider så kommer omprövningen av narkotikapolitiken att föregås av våldsamma motattacker från de som har initierat och är ansvariga för dagens inhumana och reaktionära drogpolitik.

Moderaterna kommer att satsa sitt krut på att få en lagändring som tillåter att urinprov tas på minderåriga utan föräldrarnas godkännande. Organisationer som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS och liknande kommer att försöka stoppa sprutbytesprogrammen, kräva mer tvångsvård, angripa olika former av substitutionsbehandling mm. Krav kommer att föras fram på mer polisiära attacker på slitna missbrukare och technodansande ungdomar. Men det förändrar ingenting i sak. Vad vi nu bevittnar är den repressiva narkotikapolitiken dödsdans.”

– Alec Carlberg, Förbundsordförande i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL

Utifrån budskap i citat, som vi menar är grundläggande faktum, har vi skapat ett lättfattat informationshäfte om cannabis och narkotikapolitik där vi valt ut ett antal myter som vi anser bör bemötas. Vi menar att narkotikapolitiken och den debatt som förs kring denna i Sverige är djupt infesterad av myter, trostänkande och verklighetsfrånvaro. Resultaten av den förda politiken är allt annat än önskvärda, och det är nu dags att i yttrandefrihetens namn öppna debatten för fakta, kunskap och humanism! Det har för oss varit ett sant nöje att sammanställa detta häfte, och vi önskar er god läsning och ett nyväckt engagemang för frågan!

“Narkotikakontrollen har haft betydande verkan genom att hålla nere det ickemedicinska bruket. Missbruksläget i vårt land är bättre än på många andra håll i världen och detta är ett resultat av vår restriktiva narkotikapolitik. Genom en rad insatser (t.ex. den landsomfattande polisoffensiven 1969 och lokala aktioner som i Arboga 1986) har vårt land visat att det går att på bred front tränga tillbaka massmissbruk av narkotika genom att använda metoder som är acceptabla i vårt samhälle. Målet, ett narkotikafritt samhälle, är och förblir en viktig del av välfärdssträvandena.” – Drugsmart/CAN/Polisen

Svensk narkotikapolitik är inte framgångsrik! Missbruksläget är långt ifrån bättre i Sverige än i andra europeiska länder, och förbudet har inte haft avsedd inverkan på konsumtionen av narkotika. Vi har idag fler tunga missbrukare än drogliberala länder som Holland, och samtidigt den högsta dödligheten bland tunga missbrukare i hela EU. Detta är alltså resultatet av vår restriktiva narkotikapolitik! Det är en politik som gjort allt annat än att lett oss in i den utopi som är dess mål! Målet, “ett narkotikafritt samhälle”, ger nu mer endast ett repressivt skäl åt det gamla ordspråket “målet rättfärdigar medlen”. Den tragiska konsekvensen av den förda politiken är idag att politiken orsakar mer skada än drogerna i sig. Detta är den huvudsakliga anledningen till varför det narkotikafria samhällets politik inte får något gehör i ett Europa som allt mer söker nya, verklighetsbaserade och humanistiska vägar att möta drogproblematiken. [1, 2, 3, 4, 5]

"..ett nytt krig mot narkotikan ..På tio år ska vi nu försöka skapa ett narkotikafritt Sverige" – Lars Engqvist, socialminister

Det har aldrig existerat något narkotikafritt samhälle, någonsin, någonstans. Socialministern vill ha mer av samma politik som lett oss till den katastrofala situation vi har idag, en politik som lämnat Sverige med Europas högsta dödlighet bland tunga missbrukare. Satsar socialministern och hans kollegor medvetet på ett svenskt världsrekord i narkotikadödlighet? Det är hög tid för våra politiker att landa, möta verkligheten och erkänna den förda politikens fatala misslyckanden! Att vår narkotikapolitik skall vara grundad i verkligheten, i fakta och kunskap – inte i populism, önsketänkande och ren fantasi, är ett rimligt krav!

“..allvarligast är kanske att det oftast bara är polisens resurser och kraftsamlingar som sätter gränser för hur många narkotikabrott som uppdagas.”

– Walter Kegö chef för narkotikaroteln Rikskriminalpolisen, Sven Alhbin ordförande Svenska Narkotikapolisföreningen

Polisen har aldrig haft så mycket befogenheter som idag när det gäller narkotikabekämpning, det är det enda område där polisverksamheten har utökats i takt med nedskärningarna. Trots det har utbudet av narkotika i Sverige bara växt, och ökningar av beslag förklaras snarare till den ökade konsumtionen än till att polisen har lyckats få narkotikasituationen under kontroll. I vanlig ordning skriker polisen ivrigt efter mer resurser, förmodligen då de är rädda att förlora sina jobb om det blev allmänt accepterat att deras arbete genomgående visar sig resultatlöst. Men helt och hållet resultatlöst är det dock inte, då stora grupper människor i samhället samtidigt kriminaliseras, utsatta grupper marginaliseras, tar skada och dör i slutändan av batongpolitiken. Antalet frihetsberövade, “skäligen misstänkta” för ringa narkotikabrott och som därmed utsatts för tvångsåtgärder ökade 70 % mellan 1991 och 1997. Upp till 1/3 av dem visade dessutom negativt drogtest, ett exempel på hur rättssäkerheten urholkats som direkt följd av den ökade repressionen. Bör vi verkligen sträva efter att kriminalisera en hel generation ungdomar, och är vi villiga att ta konsekvenserna av ett sådant handlande? [3, 4, 5]

“Forskningen har under de senaste årtiondena visat att alla narkotika ger upphov till skador. Detta gäller i särskilt hög grad cannabis, som på sextiotalet av många uppfattades som “ofarligt” eller “harmlöst”. Skadorna av cannabis omfattar bl.a. rubbningar i hormonbalansen och fortplantningen, nedsatt immunförsvar, störningar i närminne och inlärning samt svåra förvirringstillstånd, s.k. cannabispsykoser. Genom att narkotika är beroendeframkallande klarar en missbrukare inte av att hålla sig till “måttligt bruk” utan fortsätter sitt intag även om detta vållar svåra problem.”

– Polisen

Om inte regeringen klarar av att skilja på lätta och tunga droger, hur kan de då kräva att ungdomarna ska göra det? Att staten medvetet ljuger, och förvränger verkligheten om cannabis och andra droger i syfte att demonisera dem och rättfärdiga en allt mer repressiv politik är ett allt för uppenbart faktum.

“Att cannabisrökning kan skapa ett djupgående beroende är känt sedan mycket lång tid. Detta beroende är likartat för alla former av droger och skiljer sig i princip inte från alkohol- eller heroinberoende.” – RNS / “Cannabis skapar såväl psykiskt som fysiskt beroende. De som använder cannabis utvecklar en tolerans till drogen som gör att de måste ha större och större doser.” – Drugsmart/CAN

Hasch är inte heroin. En studie från the Institute of Medicine (IOM) slog fast att cannabis har en mycket liten beroendeframkallandepotential, samt att jämfört med andra droger så är renodlade cannabismissbrukare ovanligt. Att cannabis inte är fysiskt beroendeframkallande fastställde en Amerikansk regeringskommission redan 1972. Likaså stöds denna bild av WHO, vars rapport om cannabis efter påtryckningar från USA och FN censurerades av politiska skäl då den konstaterade att cannabis är mindre skadligt än alkohol och tobak. Encyclopædia Britannica skriver “Chronic use does not establish physical dependence, nor, upon withdrawal, does the regular user suffer extreme physical discomfort (such as that associated with narcotics), but its use may be psychologically habituating.” Vad gäller cannabis har hela växten genomgående demoniserats och utsatts för lögnaktiga propagandakampanjer som riktats mot folket. Att krigets första offer är sanningen är knappast något undantag när det kommer till kriget mot knarket. [6, 7, 8, 9, 20]

“Det har också visat sig att den som röker hasch förbereder hjärnan även för andra droger. Hjärnan har lärt sig hur det är att få kickar och vill gärna ha mer. Det öppnar också vägar för serotoninerna, det ämne som styr kickarna och det blir lättare för även andra droger att ta sig fram.” – Drugsmart/CAN

Den s.k. “inkörsportsteorin” saknar vetenskapligt underlag, och vederlades redan för 20 år sedan. I samma rapport fastslår IOM även att cannabis varken är en inkörsport eller “förbereder hjärnan för andra droger”. Det finns helt enkelt ingen inneboende egenskap hos cannabis som gör användaren mer benägen att pröva tyngre droger. Däremot har mycket kritik på den senare tiden kommit att riktas mot det faktum att det på en illegal marknad är samma individer som säljer både cannabis och tung narkotika. Finns det en “inkörsport” så är det en effekt av lagstiftningen och skräckpropagandan, inte av drogen i sig! Frågan är då varför CAN's drugsmart.com fortfarande använder argument av detta slag. [6, 10]

“Hasch liknas ibland vid ett miljögift. Detta hänger samman med att THC likt många kända miljögifter lagras upp under lång tid i kroppen. Halveringstiden, d.v.s. den tid det tar för kroppen att göra sig av med hälften av dessa ämnen, är fyra till åtta dagar.”

– RNS

“Detta är förklaringen till de så kallade ‘återtripparna’, de plötsliga och oväntade ruseffekter som kan återkomma flera veckor efter att drogen har tagits.” – Drugsmart/CAN

Detta är en av de mer löjliga myterna om cannabis. Vore ovanstående påstående sant skulle det innebära att det skulle ta åtta dagar innan ruset avtog, och det finns heller inget stöd till påståendet att detta skulle orsaka flashbacks hos användaren. Skulle det även likna ett miljögift så skulle cannabis vara långt mycket mer ohälsosamt än vad det är. Delta-9-THC, som är det aktiva ämnet i cannabis, metaboliseras i kroppen till inaktiva restprodukter inom loppet av några timmar. Metabolitprodukterna lämnar sedan kroppen långsamt, och många olika ämnen (bl.a. vitamin A) fungerar på liknande sätt. Däremot är det ingen som hävdar att A vitamin “liknas.. vid ett miljögift”. Cannabismetaboliter orsakar ingen skada på kroppens organ under denna utsöndringsprocess, som är helt naturlig. [11]

“Ett svårartat avtrubbat tillstånd som kan drabba cannabisrökare kallas “amotivationssyndromet”. Med det menas ett tillstånd där personen ifråga uppvisar hög grad av likgiltighet för omgivningen. Den intellektuella kapaciteten, speciellt för sammansatta och komplicerade uppgifter, minskar. Man får svårt att lära sig nya saker, uthålligheten liksom motivationen är svag. Hela tillståndet kan beskrivas som dämpat och isolerat.”

Det finns idag inget vetenskapligt stöd för detta påstående, då något kausalt samband mellan marijuanarökning och dessa beteendeformer inte har kunnat påvisas. [6, 8, 11]

“Djurförsök har visat att cannabis kan förorsaka organiska skador på hjärnan, inte minst i den del som är säte för känslor, drifter och stämningar, bl.a. aggressivitet, lust och motivation.” – RNS

Det finns inga vetenskapliga bevis för att cannabis orsakar hjärnskador ens vid tungt missbruk. Ovanstående påstående bygger på en omtalad studie som utfördes av Robert Heath. Heath kritiserades hårt av flera tunga institutioner p.g.a. forskningens uppenbara brister och ovetenskapliga metoder. Vidare vetenskapliga studier har inte funnit att cannabis orsakar hjärnskador, ens hos tunga konsumenter. [6, 8, 11]

“Cannabis effekter på kroppens immunförsvar har länge varit föremål för livlig diskussion. Inte minst har AIDS-frågan satt fart på debatten. Professor Gabriel Nahas har redovisat forskning som visar att cannabis på flera olika sätt allvarligt kan försvaga kroppens immunförsvar.” – RNS

Detta påstående är långt ifrån ett etablerat faktum, och oavsett om dessa effekter öht existerar så är de inte tillräckligt stora för att motivera den förda politiken. Gabriel Nahas forskning har länge varit kritiserad, och han har bland annat specifikt uttryckt att hans forskning är allt annat än objektiv. Inför hans första forskningsprojekt på Columbia University gick han öppet ut och berättade att syftet med hans forskning var att "bevisa de stora farorna med marijuana i biologins alla områden". Bevisa och forska är dock två vitt skilda företeelser, och 1975 kallade Columbia University till en presskonferens, där de avsade sig allt samröre med Gabriel Nahas och hans oetiska forskning. Trots detta används mycket av Nahas "bevis" i den sk "information" i undervisnings- och informationsmaterial som ges ut till allmänheten, och ungdomen i synnerhet. [6, 8, 11, 12]

“Missbrukare löper en ökad risk att utveckla bland annat kronisk bronkit (inflammation i luftrören) och lungcancer. Det beror dels på att röken innehåller ungefär 50 procent mer tjära och 70 procent mer benspyrener (ett cancerframkallande ämne) än vanlig tobak, dels på att ämnet THC (tetrahydrocannabinol) i hasch sänker immunförsvaret.” – Drugnews/CAN

En marijuanacigarett är maximalt är så skadlig som två tobakscigaretter. Vanligtvis röker tobakskonsumenten betydligt fler cigaretter än cannabisbrukare. Den genomsnittliga tobakskonsumenten röker 15,2 cigaretter om dagen. Det är ca 450 gram tobak per månad. Trots intensivt sökande har man till dags dato inte på kunnat påvisa något statistiskt samband mellan cannabiskonsumtion och förhöjd cancerrisk. Däremot är det välkänt att cannabisanvändare ofta även konsumerar tobak. Lagstiftningen hindrar användare ifrån att införskaffa mer hälsosamma rökattiraljer, som vattenpipor eller vaporizers, med motiveringen att dessa "skulle kunna komma till brottslig användning". [6, 8, 11, 13]

“Både kvinnliga och manliga missbrukare får en sänkt fertilitet, det vill säga en minskad förmåga att få barn. Detta drabbar män i högre grad. Halterna av det manliga könshormonet testosteron sjunker, vilket leder till att den sexuella lusten sjunker. Antalet spermier som produceras minskar och dessutom blir ett stort antal av spermierna missbildade. Dessutom kan männens bröst börja likna kvinnobröst. För kvinnor är de medicinska effekterna inte lika tydliga, men de hormoner som styr ägglossningen kan förändras och dessutom kan menstruationscykeln rubbas, vilket påverkar fruktsamheten.” – Drugsmart/CAN

“I djurförsök har man sett att cannabis kan förorsaka permanenta förändringar på generna. Försök på människan är betydligt vanskligare att göra; dels av etiska skäl, dels av praktiska. Dessvärre blir dagens cannabisrökande ungdom därmed en grupp “försökskaniner” som i framtiden kommer att visa hur mycket cannabis påverkar arvsmassa och foster.” – RNS

Ingen trovärdig och vetenskapligt hållbar studie har funnit att cannabis skadar sexuella funktioner, förmågan att få barn eller orsakar kromosomskador och likaså saknar påståenden om negativa effekter på könshormon, menstruationscykel, och fertilitet hos kvinnor vetenskaplig grund. Gabriel Nahas forskning, som hänvisas till i påståendet ovan, är utförd in vitro (dvs. i provrör) på celler från rhesus apor. Hans grundlösa påståenden att dessa resultat även skulle uppkomma hos människor in vivo (dvs. i kroppen) kritiserades hårt av det vetenskapliga etablissemanget, och Nahas själv förkastade sina egna resultat 1983. Studier har visat att cannabis inte har några negativa effekter på människans reproduktionssystem, och likaså har ett flertal studier inte lyckats påvisa att cannabis orsakar förändringar i halterna av manligt könshormon – vilket snarare är förknippat med hög alkoholkonsumtion. [6, 7, 8, 11, 15, 16]

“Om en kvinna missbrukar cannabisdroger under graviditeten riskerar hon att skada barnets mentala utveckling, och dessutom, om det är en pojke, hans framtida förmåga att få barn.” – Drugsmart/CAN

Till skillnad från alkohol, tobak och kokain existerar ingen uppenbar länk mellan cannabisbruk och fosterskador, eller fetalt alkoholsyndrom hos människor.

[6, 8, 15]

"I stället för att släppa efter på narkotikakontrollen måste vi alla fortsätta kampen för ett narkotikafritt samhälle." - Drugsmart/CAN

"Vårt ansvar för barnen och framtiden kräver att vi inte öppnar portarna för drogerna. Att alkohol och tobak kunnat etablera sig i västerlandet kan alltid skyllas på att vi inte visste hur skadliga de var. Detta gäller inte längre! Nu vet vi hur negativt droger påverkar individ, familj och samhälle. Vi kan inte skylla ifrån oss ansvaret." – RNS

Den som argumenterar på detta vis ignorerar faktumet att det är precis vad som gång på gång har införlivats i politiken, utan att det för den sakens skull har haft någon som helst positiv verkan på den faktiska konsumtionen, eller narkotikasituationen i övrigt. Denna politik har genomgående redan misslyckats, såväl här hemma som i andra länder. Det främsta exemplet är troligen USA, där drogproblemet och kriminaliteten har växt i takt med repressionens utbredning. USA har 25 % av världens fängelsepopulation och samtidigt 5 % av världsbefolkningen idag, en konsekvens av en politik som kriminaliserar handlingar som varken är våldsamma eller allvarliga. De resultat vi kan tyda av den repressiva politiken i Sverige idag är att vi, som tidigare angivits, bland annat har europas högsta dödlighet vad gäller tunga missbrukare. De känslomässiga anspelningar som förs fram i ovanstående argument för denna inhumana politik klingar illa när vi ser att de som dör ute på gatan, var barn en gång även de. Att förespråka en ytterligare upptrappning av denna politik, är i högsta grad att skylla ifrån sig ansvaret för dess mörka baksidor! Det är inte bara oansvarigt och cyniskt – det är grymt och djupt inhumant!! [19]

“Det är hög tid att Sverige tar upp kampen mot en drogliberalisering inom EU. Holland har redan lyckats exportera sin misslyckade drogpolitik till grannländer som Tyskland och Belgien” – MaLou Lindholm fd EU-parlamentariker, Hassela Nordic Network, HNN

Med denna myt har vi här slagit hål på 15 myter om cannabis och narkotikapolitik, och detta är den sista myt vi tar upp. Detta tycks i Sverige av allt att döma vara en mer eller mindre allmän uppfattning om Holländsk narkotikapolitik. Holland har sedan länge kommit att målas ut som ett knarkinfesterat land – ett mecka för missbrukare, och en mardröm för varje sansad förälder. Och på sätt och vis är det väl sant. Holland för med svenska mått en liberal och även unik narkotikapolitik, och människor reser från världen över för att med egna ögon se om landet faktiskt kan fungera normalt trots att cannabis säljs helt öppet i städernas berömda coffeeshops. I Holland betraktas missbruk som ett medicinsk och socialt problem, och inte primärt ett polisiärt sådant. Polisens arbete är inriktat på grövre brott och tung narkotika, och även om cannabis rent tekniskt sett inte är legaliserat i Holland så ser myndigheterna mellan fingrarna vad gäller eget bruk och småskalig försäljning, som är hänvisad till coffeeshops. På grund av detta så har landet genomgående svartmålats och angripits av dem som stödjer den i Sverige förda politiken. Tvärt emot vad som ovan hävdas av MaLou Lindholm, och som ofta hävdas av repressionsförespråkare i Sverige och utlandet (ex USA), så har Holland lyckats väldigt bra med sin drogpolitik. De har inte upplevt någon drastisk ökning av cannabiskonsumtionen, de har den lägsta dödligheten bland tunga missbrukare i EU och antalet missbrukare överstiger inte svenska siffror. Det finns alltså ett grundläggande faktum liggande bakom frågan varför land efter land nu tar efter den sk "liberala" narkotikapolitiken som utvecklats i länder som Holland och Schweiz, helt enkelt pga att den är human, framgångsrik och grundad i verkligheten, allt i motsatts till "det narkotikafria samhällets politik". Man är helt enkelt inte intresserad att ta till sig en politik som enbart skapar fler problem än den löser, och som skadar droganvändarna mer än drogerna i sig. Detta är anledningen till varför svensk narkotikapolitik inte imponerar i Europa annat i de mest extremistiska och avvikande kretsar, och det blir även allt mer uppenbart att den inte heller imponerar på hemmaplan. Frågan blir då om vi desperat skall hålla fast vid den förda politiken, med alla de konsekvenser den innebär – eller om det inte är dags att skapa en human, framgångsrik och verklighetsbaserad narkotikapolitik även i Sverige? [1, 2, 17, 18]

“Sammanfattningsvis kan man säga att tanken på legalisering av narkotika är främmande för alla moderna samhällsformer och kulturer.”

– Polisen

“The prestige of government has undoubtedly been lowered considerably by the prohibition law. For nothing is more destructive of respect for the government and the law of the land than passing laws which cannot be enforced. It is an open secret that the dangerous increase of crime in this country is closely connected with this.”

– Albert Einstein “My First Impression of the U.S.A.”, 1921

1 EMCDDA Annual Report 2001

2 EMCDDA Annual Report 2000

3 Brottsförebyggande Rådet, BRÅ; Kriminaliseringen av narkotikabruk

4 Brottsförebyggande Rådet, BRÅ; Ungdomar, droger och polisens insatser

5 Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning, CAN; Drogutvecklingen i Sverige, Rapport 2000

6 Institute of Medicine; Marijuana and Medicine: Assessing the Science Base

7 US National Commission on Marijuana and Drug Abuse; Marijuana: a Signal of Misunderstanding

8 World Health Organization; A Comparative Appraisal of the Health and Psychological Consequences of Alcohol, Cannabis, Nicotine and Opiate Use

9 New Scientist; Marijuana Special Report: High Anxieties, What the WHO doesn't want you to know about cannabis

10 Drugs and the Law – Report of the Independent Inquiry into the Misuse of Drugs Act, 1971

11 Zimmer, Lynn Ph.D., Morgan, John P M.D.; Marijuana Myths, Marijuana Facts: A Review of the Scientific Evidence

12 Drugtext.com – Professor Nahas' crusade or the art of disinformation

13 Den Politiska Rättegången Mot Happy Headshop; Hovrättens Domslut och Överklagande, Psykedeliska Bokhandelns Arkiv

14 MAPS/NORML Study Shows Vaporizers Reduce Toxins in Marijuana Smoke

15 Institute of Medicine; Marijuana and Health

16 Grinspoon, Lester M.D.; Marijuana Reconsidered

17 Ernst Drucker Ph.D.; Harm Reduction: A Public Health Strategy

18 Belgisk rasism och haschförbud, RNS förbundstidning Narkotikafrågan nr4 1997

19 Justice Policy Institute; America's One Million None Violent Prisoners

20 Encyclopædia Britannica

Häftet är utgivet av Swedish Cannabis Organisation.

http://www.swecan.org

“Whenever “A” attempts by law to impose his moral standards upon “B”, “A” is most likely a scoundrel.” – H.L. Mencken